Fatwan om husköp

Tidigt på 1900-talet började muslimska teologer studera moderna ekonomiska förändringar och dess effekter på världsekonomin, samt dess kompatibilitet med den islamiska rättsjuridiken. Sheykh Mohammad Rashid Rida (1865-1935) var bland de första att granska de moderna ekonomiska systemen och dess kompatibilitet med islam. Redan då lade han de teologiska grunderna för ett tillåtande av husköp genom vanliga banklån i de västerländska länderna. Sheykh Mustafa Ahmad Az Zarqa (1904-1999) tog vid och gav uttryck för ett liknande utlåtande.

Frågan om husköp för muslimer i väst blev därefter mer aktuell, vilket motiverade den kuwaitiska Fatwamyndigheten att bilda ett expertråd bestående av flera Shuyukh och teologer från den islamiska världen som fick i uppdrag att studera frågan och komma med ett utlåtande. Expertrådet bestod då bland andra av Sheykh Abdulsattar Abu Ghudda (1940-2020), Sheykh Mohammad Sulaiman Al Ashqar (1930-2008), Sheykh Khaled Al Madhkour (1942- ) och Sheykh Badr Almetwally Abdelbaset (1907-2003). Teologiexperterna från den kuwaitiska Fatwamyndigheten kom också fram till ett tillåtande av husköp genom vanliga banklån i de västerländska länderna, år 1985.

År 1999 hade Europeiska Fatwarådet, ECFR, varit bildat i två år och tog då tag i frågan om husköp och gjort en gedigen forskning som bygger vidare på det som nämndes ovan. Samma år utfärdades den berömda Fatwan om tillåtande av husköp genom vanliga banklån för muslimer i de västerländska länderna. En månad senare samma år utfärdade Sunnah Scholars Association i USA ett liknande utlåtande med samma slutsats.

Totalt har 50-tal lärda, experter och teologer studerat räntefrågan i vår moderna ekonomi och kommit fram till samma slutsats. Det som följer nedan är en svensk översättning av Europeiska Fatwarådets utlåtande i frågan. Utlåtandet finns att ta del av på arabiska och engelska genom deras egna app Euro FatwaApp som finns att ladda ner för både Iphone och Android telefoner. De som förstår arabiska kan även se en muntlig genomgång av Fatwan här>>

Översättning av Fatwan: Islamiska finansiella regler i länder med icke-muslimsk majoritet

ECFR diskuterade i detalj flera dokument om köp av bostäder med hjälp av bolån och kom, med hjälp av de flesta av sina medlemmar, fram till följande slutsatser:

1. ECFR betonar att alla muslimer är överens om att ocker (ribā) är förbjudet. Det är en stor synd och en av de sju allvarligaste synderna. De som begår den anses vara i krig med Gud och Hans profet, frid vare med honom. I denna anda stöder ECFR det som har beslutats av rättsjuridiska råd i hela den muslimska världen att bankränta är liktydigt med ocker (ribā) och är förbjudet.

2. ECFR uppmanar därför det muslimska samfundet att göra sitt yttersta för att söka islamiska alternativ som försäljning med självkostnadspris, (murābaḥa) som tillhandahålls av islamiska banker. De bör undvika tveksamheter i största möjliga utsträckning. ECFR uppmuntrar islamiska företag att försöka skapa egna banker för att underlätta liknande finansiella produkter och tjänster för att tillgodose muslimska behov.

3. ECFR uppmanar islamiska organisationer i hela Europa att inleda förhandlingar med europeiska banker för att utveckla produkter som är acceptabla för den muslimska köparen, som till exempel försäljning med uppskjuten betalning (bayʾ al-taqsīt), där köparen måste delbetala amortering vilket leder till en slutbetalning som sammanlagt är högre än den ursprungliga köpeskillingen. Denna metod kommer att visa sig vara meningsfull för både bankerna och det muslimska samfundet. Denna metod används för närvarande av vissa europeiska banker. Dessutom har vissa europeiska banker öppnat filialer i vissa muslimska länder där transaktionerna sköts enligt islamisk rättsteologi, till exempel i Bahrain.

4. Om alla ovanstående förslag inte är tillgängliga ser ECFR, med hänsyn till rättsteologiska bevis, principer och juridiska överväganden, ingen skada i att köpa bostäder via banklån om följande villkor är uppfyllda:

   1. Huset som ska köpas måste vara avsett för köparen och hans/hennes hushåll.

   2. Köparen får inte ha ett annat hus som den äger.

   3. Köparen får inte ha något överskott av tillgångar som kan underlätta köpet av en bostad på annat sätt än genom ett banklån.

Denna fatwa bygger på följande två viktiga juridiska överväganden:

Den överenskomna rättsjuridiska grundsatsen som säger att "extrema nödvändigheter åsidosätter förbud".

Denna grundsats härrör från fem texter i Koranen, bland annat:

[6:119] Han har gjort klart för er vad Han har förbjudit för er, förutom det som ni är tvungna till.

[6:145] Men om någon tvingas av nödvändighet utan att vara uppsåtlig eller begå överträdelse, då är er Herre ständigt förlåtande, barmhärtig .

Dessutom har muslimska rättsjurister fastställt att ett behov (ḥājah), vare sig det gäller en individ eller en grupp, ibland kan ges en rangordning som motsvarar en nödvändighet (darūrah). Ett behov (ḥājah) definieras som: de saker som orsakar muslimen en påfrestning om de förblir ouppfyllda, även om han eller hon kan klara sig utan dem.

Nödvändighet (Darūrah) är däremot det som muslimen inte kan överleva utan. Gud har upphävt påfrestningarna, vilket anges i Surat al-Hajj och al-Maʿidah:

[22:78] Han har inte ålagt er något obehag i religionen.

[5:6] Gud vill inte orsaka er obehag, utan Han vill snarare rena er och fullborda Sin välsignelse över er, så att ni kan tacka.

Det hem som kan uppfylla de kriterier som ställs upp av definitionerna av behov (ḥājah) och nödvändighet (darūrah) ovan, är det hem som är lämpligt för den muslimska familjen när det gäller storlek, läge, omgivning och bekvämlighet.

Eftersom detta utlåtande bygger på principen om nödvändighet (darūrah) eller behov (ḥājah) , även om den i vissa avseenden anses vara nästan identisk med darūrah, betonar ECFR dock att det finns en annan regel som styr och kompletterar reglerna om nödvändighet och behov: denna regel är att det som har gjorts tillåtet på grund av extrem nödvändighet måste hanteras med stor försiktighet och precision, i enlighet med den nivå av nödvändighet som krävs och inte överskrida den. Det är därför begränsat till den kategori människor som verkligen behöver en bostad. Fatwan omfattar dock inte bolån för köp av hus av kommersiella skäl eller för andra ändamål än att köpa ett eget hem för dem som inte har något eget hem.

Boende är utan tvekan nödvändigt både för enskilda personer och för familjer. Gud har skänkt sina favörer till sina tjänare och visat dem sina gåvor, bland dessa är hus:

[16:80] Och Gud har skapat åt er, av era hem, vila.

Profeten, frid vare med honom, har förklarat att ett rymligt hus är en del av fyra element som genererar känslan av lycka. Hyrehus uppfyller inte allt som muslimen normalt behöver. De ger inte en känsla av trygghet, eftersom man betalar hyran långa perioder. Man kan bli ombedd att lämna sin hyresbostad av olika skäl, ex. familjens storlek eller antalet hyresgäster i bostaden. Ännu svårare är det när man blir gammal, när inkomsten minskar avsevärt eller till och med upphör, och man riskerar att bli vräkt.

Genom att köpa ett eget hus slipper muslimerna alla dessa besvär och kan bosätta sig närmare moskéer, skolor eller den muslimska communityn, vilket främjar det sociala livet och stärker den muslimska gemenskapen och identiteten. Att köpa ett eget hus hjälper också den muslimska familjen att anpassa det till sina sociala och religiösa behov. Förutom alla dessa individuella fördelar hjälper det den muslimska gemenskapen, som är en minoritet, att frigöra sig från den ekonomiska pressen som hyreskontraktet ofta orsakar, och istället fokusera på att bjuda in andra till islams budskap samt bli en positiv kraft i samhället, och genom detta leva Guds ord: [2:110] Ni utgör det bästa samfundet. Detta stora åtagande kan inte fullgöras ordentligt - och muslimen kommer inte att ha tid att lära sig eller tjäna samhället i stort - om allt som muslimen är bekymrad och upptagen med är sitt arbete för att täcka hyres- och levnadskostnader.

En annan faktor som stärker den tillåtande åsikten är att när en muslim använder sig av denna transaktion så "konsumerar han eller hon inte ocker (ribā)", och det är beaktansvärt att alla texter i Koranen som förbjuder ocker (ribā) huvudsakligen är inriktade på den som konsumerar ockerpengar, och inte den som ger dem. Det är förbjudet att konsumera ocker (ribā), men de specifika åtgärderna som finns i sändebudets Sunnah är till för att blockera eventuella medel som kan leda till konsumtion av ocker. Därför är det ett förbud mot medlen och inte mot det faktiska ändamålet som redan är förbjudet separat, även kallat sadd al-dharīʾa, dvs blockering av medel.

En viktig regel i detta avseende är att det som är i grunden förbjudet kan bli tillåtet endast i nödfall , medan det som är förbjudet för att blockera ett medel kan bli tillåtet vid behov, och att alla förbjudna medel kan bli tillåtna vid överväldigande nytta. Detta är väletablerat bland muslimska rättsjurister, därför tillåter de att man tar ett bolån vid behov, när andra tillåtna sätt inte är tillgängliga.