Ungdomarna i Grottan och polarisering!

Ungdomarna sökte sig till grottan för att fly förföljelse, finna Guds nåd, samt ha tid att mogna i sin tro och skaffa sig den visdom som behövs för att möta sitt folk igen.

Under alla dessa år som de har spenderat i grottan har Gud skänkt de styrka, visdom och vägledning. När de väl vaknade ur den mångåriga sömnen var de lika troende. De svor att aldrig dyrka någon annan än Gud. Tron på Gud hade djupt förankrats i deras hjärtan.

Liksom de kan vi i flera frågor känna oss stensäkra på vår sak och i stridens hetta kan vi avsiktligt eller oavsiktligt höja rösten, angripa, provocera eller agera aggressivt. Våra handlingar har alltid konsekvenser. De kan råka bli kontraproduktiva. Istället för att få nya vänner så förlorar man sina egna. Istället för att vägleda så avskräcker man folk.

I stridens hetta kan det bli så viktigt att vinna debatten på bekostnad av att vinna hjärtan.

Visst ska man visa sanningen till folk och tillgängliggöra den för så många som möjligt. Men hur och när man gör det är också avgörande faktorer till hur det mottas. Att enbart ha rätt räcker inte!

En av mina klokare vänner sa till mig att han hade förlorat förtroendet till sin kampbroder för att den sistnämnde var alldeles för hård i sin framtoning. Gud sa till Budbäraren Mohammed fred vare över honom att om du hade varit hård i tonen och i hjärtat så skulle folk helt säkert ha dragit sig undan ifrån dig. Och vem bar på en tydligare sanning än Sändebudet? Men det är en oundviklig konsekvens.

Tillbaka till ungdomarna i grottan. Hur såg de på världen efter år av trygghet i Guds nåd och vägledning?

De sa: "Vårt folk dyrkar andra än Gud". Notera ordet "vårt folk". Trots flykten till grottan och trots sanningens förankring i deras hjärtan samt hur fel de anser att månggudadyrkarna gör så är de fortfarande "vårt folk". För att oavsett hur olika vi kan känna oss så måste vi tala om det som förenar oss om vi vill mötas. De fortsatte: "Kan inte de visa på bevis att det de tror på är sant?".

Ytterligare ett uttryck som visar på visdom. För att även om jag är stensäker på min sanning måste jag ge motparten chansen att bevisa sin tes, åsikt eller sanning. En ödmjukhet som saknas i många debatter, samtal och möten. Jag säger inte att jag är bättre. Men när jag reciterade Kapitlet om Grottan som Sändebudet rekommenderade att man gör på fredagar; Samt lyssnade på en föreläsning som går igenom viktiga lärdomar från det så fick det mig att reflektera ganska mycket. Vi kan visst råka tappa vår kompass och vägledning ibland.

Det är också intressant att följa deras korta resa efter uppståndelsen från Grottan och vad de gjorde och hur deras genuina ord och handlingar var en anledning till folkets omfamnade av tron. Men det låter jag till dig att ta del utav efter egen förmåga och nyfikenhet.

Lärdomen för mig att är att tänka efter före och att väga mina ord och handlingar för att alltid eftersträva det som tar mig närmare mitt mål, och inte tvärtom!