Gud existerar! Du har bara missförstått vad det faktiskt innebär.

Det dras förhastade eller ogenomtänkta slutsatser kring Guds existens. De som förnekar Guds existens gör det av flera skäl. Många gånger förlorar man tron på Gud i samband med en traumatisk eller känslomässig upplevelse. Det kan vara en smärtsam förlust eller orättvisor. Beslutet att sluta tro på Gud kläs då ofta med -till synes- logiska resonemang. En av dessa resonemang är idén om att Guds existens är direkt kopplad till total rättvisa och ordning på jorden, och att orättvisor då är ett bevis på motsatsen.

Men vad om vi har missförstått vad Guds existens faktiskt innebär?

Låt oss testa idén!

Jag och många andra har besökt flera bilmekaniker som inte har gjort ett bra jobb och betett sig oärligt. Vi bör därför kunna anta att bra bilmekaniker inte existerar. Eller så bör vi kanske sluta tro på existensen av bra biltillverkare. För att bra bilar innebär per automatik existensen av bra biltillverkare, och vice versa. Hade bilarna varit bra, ja då hade de inte gått sönder.

Några skulle möjligen gå ett steg längre och uttrycka avsky mot alla bilmekaniker och biltillverkare. En och annan skulle även dumförklara alla som köper bilar eller lagar dem. Ja, ni förstår. Men vem har sagt att bilarna ska vara felfria?

Gudstro och livsåskådning är mycket mer komplicerad än så, jag vet. Men liknelsen gör en viktig poäng. Många människor tror inte på Gud eller har slutat tro på Gud för att deras förståelse av vad tron innebär har prövats och visat sig vara fel. Men ditt missförstånd bör väl inte belasta någon annan än du. Varken Gud eller troende.

En annan idé är myten om att ateism är ett direkt resultat av de troendes fel. Tänk om någon begick ett brott och motiverade det med att det finns dåliga poliser. Skulle du anse det vara ett vettigt resonemang? Jag säger inte att reaktionen inte är förståelig. Men är det en vettig anledning och ett vettigt resonemang?

Bara för att en människa som bekänner sig en viss religion gör ett fel, innebär det inte att religionen är fel eller att Gud inte finns. Att Ateism skulle vara en naturlig reaktion på felaktig religionsutövning är ett resonemang som du skulle avfärda i så många andra sammanhang. Men de som fortfarande tror på Gud trots tråkiga erfarenheter. Vad är de ett bevis på?

När jag var yngre fick jag lära mig att man inför bönerna ska gå till moskén tidigt för att sitta i den första raden. Jag kan inte minnas att någon av de äldre farbröderna i moskén någonsin låtit mig sitta kvar där. Utan alltid och ofta på ett otrevligt sätt tagit min plats för att sitta i den första raden. 20 år senare går jag fortfarande till moskén och söker mig till den första raden.

Alla mina koranlärare har inte varit duktiga. Några var bland de sämsta man man kan ha. Jag läser Koranen fortfarande, dagligen om jag kan och hinner.

Jag har jobbat i muslimska föreningar så långt jag kan minnas. Jag har aldrig haft tuffare utmaningar än de som jag har haft under arbetet med människorna i föreningarna. Ändå lägger jag ner tid i det muslimska civilsamhället.

Jag, och de otaliga människor som har haft liknande erfarenheter? Vad är vi ett bevis på?

I min mening är vi ett bevis på att religionen är en sak, medan utövarna är en annan. Att religion är en skola. Alla börjar inte fullärda, och alla ska ges en chans att bli bättre. Att de som gör fel inte ska belasta vad religionen står för eller vad Gud är.

Vi bör också ställa oss frågan. Vad innebär det att Gud finns?