"Hjälp din broder"

Guds sändebud Mohamed fred vare över honom sade: "Hjälp din broder, oavsett om han är en förtryckare eller förtryckt". Närvarande frågade: "Guds sändebud! Vi hjälper den förtryckta, men hur ska vi hjälpa en förtryckare?". Sändebudet svarade: "Genom att hejda han".

Det finns inget vackrare än ett genuint och villkorslöst stöd från nära eller okända. Vi alla har varit med om tuffa dagar, eller förväntas någongång i livet genomgå en svår prövning. Då förväntar vi oss familjens, vännernas och gruppens stöd. I många fall förväntar man sig stöd från sina muslimska syskon.

Men detta uttalande av sändebudet fred vare över honom belyser en tankeväckande synvinkel. Att vi även förväntas hjälpa våra syskon tillbaka på spåret. Vi förväntas kritisera, tillrättavisa, upplysa och om vi har möjlighet även fysiskt stoppa en muslim som är på väg att göra något dumt. Många vill ha ena stödet, men inte det andra. Och där finner vi obalansen.

Men vad händer om jag kritiserar, tillrättavisar och upplyser min broder men han ändå fullföljer sina planer? Förväntas jag ändå finnas där och ge förutsättningslöst stöd?

Tänk dig en mamma som ger en kärleksfull kram när sitt barn gör rätt och en kärleksfull kram när sitt barn gör fel. Kommer barnet förstå skillnaden? Kommer barnet veta när det gjorde rätt och när det gjorde fel? Kanske...men troligtvis inte.

Jag skrev ett antal Facebook inlägg och kritiserade det franska rättsväsendet för det de utsatte professor #Tariq_Ramadan för. Att han satt isolerad, inte fått det vård han behövde samt att han behandlas som rymling trots att han reste till Frankrike från Schweiz självmant. Skyldig eller oskyldig var svårare att kommentera. Någonstans måste rätten få avgöra det, förutsatt att han får sina rättigheter att styrka sina uttalanden. Jag är inte helt säker om jag förhastat mig att skriva dessa inlägg. Men hur som helst kände jag ett behov att kommentera händelsen. Jag är dock rätt säker att jag inte hade kommenterat på samma sätt om jag med säkerhet vetat hans skuld.

Här i Sverige pågår det diskussioner om huruvida muslimer och muslimska organisationer ska kommentera, stödja eller agera till fördel för de personer som svenska säkerhetspolisen (#Säpo) tagit i förvar och med stöd av lagen om särskild utlänningskontroll (#LSU) vill utvisa. Det handlar om 4 personer. 3 av dem är besläktade.

Det finns de som gett varmt stöd, predikat, protesterat offentligt och krävt svar, oftast har det handlat om personer som på ett eller annat sätt sympatiserar med personerna.

Det finns även de som uppmärksammat islamofobin i att muslimer behandlas genom specialutformade lagar som fråntar de rättssäkerheten. Ingen vet varför de är gripna, och ingen lär veta varför heller. Inte ens de gripna själva kan få veta varför de är i förvar!

Och det finns även de som valt att inte kommentera offentligt. Huruvida de försökt hjälpa, ge stöd eller agera i det tysta går inte att veta.

Vad personerna bär för åsikter är oviktigt. Jag vet vilka det är och jag vet att jag är deras ideologiska fiende till 100%. Men i Sverige grips vi inte för våra åsikter...eller gör vi det?

Jag har pratat med oroliga muslimer. Flera undrar hur vi muslimer kan känna oss trygga om myndigheter i Sverige kan med lagen som stöd ta oss i förvar, förhöra oss och när vi lämnas fria inte ens förklara för allmänheten vad som hänt, vilket svärtar vårt rykte och förstör vår framtid.

Guds sändebud Mohamed fred vare över honom sade: "Hjälp din broder, oavsett om han är en förtryckare eller förtryckt". Närvarande frågade: "Guds sändebud! Vi hjälper den förtryckta, men hur ska vi hjälpa en förtryckare?". Sändebudet svarade: "Genom att hejda han".

Hjälp era syskon! Hejda de som inte vill väl!

#Jihadism #Jihad #islamism