I år infaller min 22:a Ramadan, men varför fastar jag?... egentligen?

Jag har länge slutat acceptera förpackade intetsägande svar på livets svåra och komplicerade frågor. Om #islam ska vara vägledningen från Gud måste denna vägledning ge svar som faktiskt mättar både hjärnan och hjärtat. Samtidigt vet jag ju att tro är tro. För mig innebär det då att det alltid kommer finnas delar som jag troligen inte förstår nu, eller någonsin. Men det betyder inte att frågan varför saknar svar för det.

Tänk så här. Varför har vissa gator en maxhastighet på 30 km/h? Medan andra har 50 km/h? Varför inte 29 km/h? eller 35 km/h? Varför just 30 km/h?

De allra flesta bilförarna vet inte. Enstaka kanske anar varför, men några med expertis och kunskap är troligen närmare det rätta svaret. Och det finns ett svar. De allra flesta känner bara inte till den, men förlitar sig på systemet som ser ut att fungera. Tro.

Jag vet inte varför jag ber just 5 gånger/dag till Gud! Självklart vet jag berättelsen om hur det blev 5 böner/dag, men inte varför. Jag upplever att jag gör ett fel när jag kör för fort och jag upplever att jag gör ett fel när jag missar en bön. Jag tror att bönen är rätt. Jag tror att det är rätt att hålla hastigheten.

Varför är en fråga som vi reflekterar över olika mycket under vår livstid. Ibland ifrågasättande och ibland för att förstå. Men alla varför är bra. Ingen skulle välja att bli muslim om inte han eller hon frågat varför. Till och med några av de mest omnämnda sändebuden i #Koranen efterfrågade tecken från Gud för att få tron fast och djupt förankrad i deras hjärtan.

Trots att jag inte förstår alla islamiska påbud och förbud och trots att jag inte än fått alla svar på mina frågor så make islam sense. Jag är trygg i att de islamiska texterna besvarar mina frågor att jag är villig att följa den muslimska livsstilen, till fullo.

Jag har fått en enorm skjuts att jag har fötts i en muslimsk familj och uppfostrats med de muslimska traditionerna.

Jag började fasta när jag var 10 år. Mina föräldrar uppmuntrade till att jag skulle fasta och det var det coolaste jag gjort. Just då betydde fastan inget annat än att jag skulle till skolan och visa mina skolkamrater att jag likt de och de äldre pojkarna klarar av att fasta. Nånstans på vägen blev fastan en vana. När Ramadan inleds ska vi fasta. Därför anstränger jag mig nu innan Ramadan för att påminnas om syftet, målet och förväntningarna.

Fastans främsta hemlighet är att du inte kan både utföra den 100% korrekt och samtidigt luras eller vara oärlig mot dig själv. Du kan stå och låtsas be utan att ha tvättat dig innan eller utan att faktiskt recitera någon vers, men då vet du att bönen inte accepteras och att du måste göra om och göra rätt. Men du kan inte låtsas fasta. För att så fort du äter eller dricker mat så bryts fastan.

Fastans styrka är i att Gud är din enda sanna vittne på att du faktiskt har fastat hela dagen. Sändebudet fred vare över honom har sagt: "Människan belönas tiofaldigt upp till sjuhundrafaldigt för varje handling. Gud sade: “Förutom fastan. Den är Min och Jag belönar för den. Han har lämnat sin lust och sin mat och sin dryck för Min skull.” Den fastande upplever glädjen två gånger; en gång när han bryter fastan och en gång när han får träffa sin Herre. Den fastandes andedräkt är ljuvligare hos Gud än doften av mysk.”

Det är jobbigare att fasta Ramadan under de långa sommardagarna och det är säkert olika jobbigt beroende på hur gammal man är, vad man jobbar med och hur frisk man känner sig. Men de allra flesta jag möter vittnar om att fastan visar sig ändå vara enklare än vad de hade trott. Många är överens att det tuffaste med fastan i Sverige är sömnrutinerna som blir svåra att hålla, inte hunger eller törst. Jag har både fastat i Sverige och i mellanöstern. Det är betydligt mildare att fasta här.

Jag tror på Gud. Jag tror på det muslimska budskapet. Jag finner svar på mina frågor och jag finner harmoni i mitt liv. Jag fastar för att jag ser och upplever syftena som omnämns i de heliga skrifterna. Jag ser och upplever nyttan både fysiskt, mentalt och spirituellt. För mig är Ramadan en skola i att uppskatta det jag har, tacka Gud för det genom att ge mer till de som har mindre. En skola där jag anstränger mig för att bli bättre som människa. Jag får en sann känsla av hunger som jag inte annars får uppleva. Jag får en mini insikt i hur det är att vara utan mat hela dagen. Jag kommer närmare Gud och om Gud tillåter även paradiset.

Önskar alla en välsignad Ramadan.