Massiv teologiskt motiverad handlingsförlamning

Vi lever sannerligen i en tid av lurendrejerier, precis som sändebudet beskrev det. Där de ärliga betraktas som lögnare och de lögnaktiga betraktas som ärliga. Där bedragarna bemöts med tillit och de pålitliga behandlas som bedragare.

Adel Al Kalbany, en tidigare imam i den heliga moskén i Mecka i salafistiska Saudiarabien fotas i ett event som promotar kortlek, vid bordställningar som påminner om poker. Vid ett annat tillfälle får han frågan om vad man bäst ska göra när man är på en musikfestival. Och svaret var att man ska göra det man är bäst på: Dansa! Sjunga! Eller bara klappa! Ett svar som står i kontrast med allt salafismen lärt ut de senaste 100 åren.

Abdulrahman As Sudais, nuvarande imam vid den heliga moskén i Mecka och kanske den mest kända salafistiska imamen och koranrecitören prisar och upphöjer Mohamed Bin Salman till profetiska nivåer, trots att densamma har orättvist arresterat framstående imamer, journalister, meningsmotståndare och orsakat död och misär i Jemen.

Amro Khaled, den unga pragmatiska imamen som gjort sig mycket känd för att lära ut profetens lära på ett enkelt och gripande sätt. Efter flera år av stora framgångar väljer han förtryckarens sida i Egypten och sviker alla som lyssnade till honom, men framförallt budskapet han lärde ut. Längs med den bottenlösa resan gör han TV reklam där han med teologiska argument promotar att köpa en specifik kycklingprodukt under Ramadan. Att den kvalitativa smaken skulle garantera ett välmående som resulterar i en bättre bön.

I samma land, Egypten, och efter en blodig militärkupp där massvis med framstående imamer fängslats får en magdansös, ökänd för sexuella skandaler vid namnet Sama Al Masri leda ett teologiskt TV program. Hon skulle få TV tid att lära det egyptiska folket Guds budskap samtidigt som hon hade andra medverkanden i serier, filmer och dansuppträdanden.

Ahmad Ash Shugeri, en ung och mycket framstående TV profil som under flera år drivit programmet Khawater där han uppmuntrade till reformer, förbättring och med teologiska argument försökte korrigera missuppfattningar kring muslimsk historia och nutida uppfattningar om muslimskhet. I samband med militärkuppen i Egypten blev han frågad om vad han tyckte om det som hände där. Han sa att det hela liknar "hela havet stormar", att alla bråkar om stolen. Inte ett ord om de som dödats eller fängslats. Som om allt han lärde ut inte var ämnat honom, utan enbart TV tittarna.

Ali Al Jefri, den tongivande sufistiska imamen som agerar ledare och lärare till många imamer världen över får av militärkuppen i Egypten talarstolen att rättfärdiga blodet de spillt och välsigna orättvisorna som begåtts, vilket han gör utan att kritisera eller tillrättavisa. Han ser till att bedöva egyptiska arméns samvete över blodet de spillt.

Hamza Yusuf, den mest tongivande sufistiska imamen i väst träffar George Bush under den årliga fastebrytningen som vita huset bjuder till. Detta efter 11 september. Yusuf gav Bush en Koran som gåva. Under middagen kom Bushs krig mot Afghanistan upp, eller "militäroperationen" som Bush skulle inleda då. Kriget skulle benämnas "Infinite Justice", men det besvärade Yusuf, då det är ett av Guds namn. Namnet skulle provocera muslimerna. Han rekommenderade ett namnbyte. Namnet ändrades till "Enduring freedom". Sen var det inget mer med det. Inget om att hela kriget i sig var problematiskt, utan bara namnet.

Abdullah Bin Bayyah, den stora mauritanska lärden som efter en livstid av teologiskt och politiskt ledarskap valt att krama krigsförarna i UAE samt fronta och leda deras PR-organisation som syftar till att tvätta bort deras krigsbrott: "Forum for promoting peace in muslim societies". Han tog givetvis med sig sin student Hamza Yusuf med sig i denna organisation. Vilken fred vill UAE skapa med allt blod de har på händerna i Jemen?

Listan med teologiska profiler som sviker islam och muslimer kan tyvärr göras besvikande lång. Gemensamt för de flesta är att de kallar till handlingsförlamning. Du ska inte göra motstånd, varken politisk, aktivistisk, journalistisk eller ens teologisk. De kallar till nästintill totalunderkastelse till förtryckarna. Ibland ur renodlade teologiska texter som uppmanar muslimerna att blint följa ledarna även om dessa torterar, fängslar eller agerar orättvist. Och ibland ur övergripande logiska resonemang om att förtrycket är en del av livets essens och natur. Att man ska underkasta sig prövningen från Gud och inte trotsa den. Inte ge sig ut i det omöjliga uppdraget att göra världen till en bättre plats. Utan bara acceptera dess realitet och hålla tyst!

Jag skulle dock inte påstå att detta är unikt ur ett historiskt perspektiv. De som står rakryggade mot påtryckningar har alltid varit få, men det är de som gör skillnaden och banar vägen för oss. De gör att vi inte tappar hoppet eller förtroendet till de resterande imamerna. De lär oss att livet är en oändlig kamp mellan gott och ont. Att prövningen är lika mycket livets essens som kampen mot det onda är islams. Att Adam skapades för att göra världen till en bättre plats och förhindra död och förödelse! Att vi är Adams barn och bär vidare det ansvaret!