Min resa med Koranen. 3 snabba råd!

Min resa med Koranen började för drygt 27 år sen. Jag växte upp i ett hem där min bortgångne far, må Gud förbarma sig över han, reciterade koranen högt och tydligt hemma efter Fajer, gryningsbönen. Ibland satt vi bredvid och beundrade hans fina uttal. En dag testade han oss. Han bad oss att läsa, men vår läsning var inte lika klar som hans. Då sa han: När ni blir lite äldre lär ni er att recitera koranen korrekt och tydligt. Jag kände en längtan till den dag jag blir lika duktig som min far.

Sommaren 1994 tog mamma med oss till en koranskola lite längre bort från vårt hem. En skola för små barn med kvinnliga lärare. Min fröken hette Umm Abdallah. Hon var så snäll och kärleksfull. Av henne lärde jag mig kapitlen An-Naba'a, An-Nazi'aat och 'Abasa. Jag var så stolt över mig själv.

Två somrar efter var jag för gammal för att gå i den koranskolan, därför tog pappa med oss till kvarterets nyöppnade koranskola för äldre barn. Vid receptionen fick vi säga våra namn och skriva in oss. Pappa sa: Här har du mina två barn som vill lära sig koranen, och den tredje följer deras spår så fort han når åldersgränsen.

Det var en lokal med 6 klassrum och ett större konferensrum. Varje klassrum var döpt efter en lärd eller en följeslagare till sändebudet fred vare med honom. Skolan var helt och hållet finansierat genom privata donationer från människor i kvarteret. Undervisningen skedde intensivt under sommarloven och i betydligt lugnare takt när skolan började. För mig var koranskolan den bästa platsen på jorden. Vi fick leka, gick ut på utflykt, besökte badhus, spelade fotboll, pingis, såg på film och tävlade mot andra koranskolor i andra kvarter. Målet var att memorera 2-3 nya delar från koranens 30 delar varje sommar.

Utöver koranskolan kunde vi gå på frivilliga studiecirklar i moskén en gång i veckan för att hålla kunskapen levande när koranskolan körde i lugnare takt. Varje onsdag efter Maghrib, kvällsbönen, var det dags för studiecirkeln som pågick fram till Isha, nattbönen. Efter Isha bad alla studiecirklar en extra nattbön tillsammans ledd av någon korankunnig ungdom innan vi gick hem. Nostalgiskt var allt härligt från den tiden. Men i verkligheten fanns det många utmaningar.

Alla våra koranlärare var inte medvetna om den intensiva tävlingen som pågick mellan barnen, i alla fall gjorde de inte så mycket åt det. De som inte bemästrade recitationen blev antingen mobbade eller förlöjligade. Jag minns att jag aldrig vågade recitera koranen när vi hade högläsning. Och när jag väl läste gjorde jag det utan någon ton eller melodi, trots att jag läste med en ton hemma. Därför är mitt varmaste tips att koranlärare ska ta sitt uppdrag på allvar och göra sig uppmärksamma på de saker som kan ske bakom deras rygg, eller kanske i deras närvaro.

Högläsning hemma var så viktigt. Du måste recitera koranen högt för att bemästra uttalet. De arabiska bokstäverna engagerar dina muskler på ett sätt som inget annat språk troligen gör. Och för att få igång musklerna behöver du öva på din andning, läsa högt och artikulera i överdrift, i alla fall i början.

Det var inte förrän många år senare när vi kom till Sverige som jag vågade läsa högt och med ton framför folk. Det var en sån frihet att bryta loss från mina egna psykologiska hinder.

Jag minns inte riktigt hur mycket jag hade memorerat när jag kom till Sverige, men kanske halva koranen. Utmaningen var därför att memorera den resterande halvan samtidigt som jag skulle lära mig ett nytt språk och ett nytt land.

Att memorera en svår och avancerad skrift som koranen aktiverar hjärnan på ett unikt sätt. Det hjälpte mig att behärska svenska språket på kort tid. I samband med det gjorde jag något som jag avråder alla från att göra. Jag snabbmemorerade den resterande halvan utan att ha en plan för att befästa det jag memorerat. Resultatet blev tyvärr att delarna utgjorde en alldeles för stor mängd att bevara i huvudet. Idag kan jag därför tyvärr inte påstå att jag memorerar koranen. Så snabbmemorera inte, oavsett hur lukrativt det än låter att göra det!

Ge koranen sin tid och satsa din energi på 3 saker:

1. Memorera en del som täcker dina dagliga böner med god variation. Finns flera följeslagare till sändebudet fred vare med honom som aldrig memorerat hela koranen.

2. Ansträng dig för att lära dig koranens korrekta uttal. Belöningen är enorm!

3. Lägg ner resterande tid på att förstå vad du läser, och läs så många tolkningar av koranen som du bara kan. Varje lärd har egna fantastiska infallsvinklar och reflektioner kring verserna.

När du har gjort det, glöm inte att koranens uttal engagerar specifika muskulaturer i munnen vars prestation försämras utan övning och kontinuerlig läsning. Så läs! Alltid! Högt och tydligt!

Må Gud lära oss koranen och låta dess text och meningar vara levande i våra hjärtan och handlingar. Ameen!