Varför lockar vissa muslimska grupper mer än andra?

Oavsett om du delar muslimernas uppfattning eller inte så upplever sig världens muslimer i bästa fall marginaliserade och i värsta fall helt maktlösa och överkörda. Men historien ljuger inte. Det fanns tider där muslimer i både mindre och större utsträckning varit en maktfaktor i världen. De tiderna längtar muslimerna till. Inte för att på något sätt ta över och hämnas. Utan för att helt enkelt leva i ett naturligt självbestämmande tillstånd.

Olika grupper och rörelser har etablerats och alla säger sig vilja samma sak. Att muslimerna åter ska vara i ett sådant starkt tillstånd identitetsmässigt och att de då äger sitt självbestämmande. Ändå lockar dessa grupper olika bra. Frågan jag vill diskutera i detta inlägg är varför? Varför lockar vissa muslimska grupper mer än andra?

Inlägget handlar inte om att jag ska värdera grupperna, ranka de eller förklara vad jag tycker om dem.

Den grupp som haft allra störst spridning och tros ha flest antal medlemmar och publik är de Muslimska Bröderna, eller Muslimska Brödraskapet som de också heter, och den grupp som har minst spridning i världen är Befrielse Partiet, känt som Hizb At Tahrir. Mellan dessa två finns en bred samling av Föregångsföljare (salafister), sufister, våldsorienterade extremister (jihadister) och den Förmedlande Gruppen (Tabligh).

En kan undra vad det tjänar till att ställa frågan om vilken grupp som lockar mest?

Det är mer än 100 år sedan flera av dessa grupper har organiserat sig. Oavsett om dessa grupper har varit bidragande till visionen eller visat sig vara kontraproduktiva så finns det ett intresse att förstå varför de har lyckats få anhängare och vad man kan lära av det för att, om man tror på idéerna, fortsätta arbetet.

Jag vill börja med att dela upp de i två grova kategorier. Kategori 1 som har det muslimska kollektivet eller samfundet i fokus och kategori 2 som är mer individualiserat. Under kategori 1 placerar jag Muslimska Bröderna, Hizb At Tahrir och våldorienterade extremister. Under kategori 2 placerar jag salafister, sufister och Tabligh.

Mina salafistiska och sufistiska vänner skulle nog inte gilla att jag placerat de under samma kategori, men bortsett från de teologiska åsikterna så är deras förhållningssätt och syn rent praktiskt rätt lika gällande ledande imamer, samfundet, politiken, de förtryckande regimerna och den ovannämnda visionen. Båda värdesätter sina imamer mycket högt, är hellre lokalt engagerade och talar sällan för hela samfundets bekymmer, håller sig helst borta eller förbjuder helt politiskt deltagande, är flexibla med förtryckande regimer och kan tänka sig arbeta under deras vingar samt fokuserar på individens utveckling och ser inget kollektivt åtagande.

Kategori 1 är i flera punkter deras motsats. Generellt talar kategori 1 ofta till hela samfundet, uttalar sig om deras bekymmer och struntar i de lokala bestämmelserna, samt motsätter sig de förtryckande regimerna. Sedan skiljer de sig inom kategori 1 i exempelvis synen på politiskt engagemang.

Vi människor är också olika. Det finns bland oss människor som vill engagera sig för kollektivet och det finns de som hellre fokuserar på sig själva. Här i Europa är denna faktor avgörande för hur de olika grupperna lyckas locka till sig sympatisörer och anhängare. Som allt annat finns det nyanser av allt, men det här är som sagt en grov kategorisering.

Hemligheten bakom den starka spridningen är existensen av tre vitala saker:

1. Ett tydligt vad. Ett mål eller en vision som är till synes genomförbar.

2. Ett tydligt hur. En metodik som går att följa och hålla sig till.

3. En struktur och ett gemenskap. En plats att växa upp och utvecklas i.

De grupper som har haft alla tre pelare på plats har kunnat locka bäst. I de fall där något saknas eller inte varit tillräckligt tydlig har det gått mindre bra. Hizb At Tahrir har exempelvis inget tydligt vad, och ännu otydligare hur, därför har dem trots de ideologiska likheterna med MB inte kunnat få en stor spridning. Till skillnad från jihadisterna som kan presentera ett vad, ett hur och erbjuda ett gemenskap. Även om jihadisterna till antal inte är många så har de trots de otroligt felaktiga metoderna ändå lyckats till sig anhängare och det är just för att dessa 3 punkter har varit tydliga.

Vi som kallar till en balanserad förståelse av de muslimska texterna bär därför ett ansvar att vara tydliga med vad vi kallar till, hur vi jobbar för det och var vi kan verka och växa. Det är vårt primära uppdrag idag!