Nymånen som dessvärre inte längre förenar oss

För er som inte vet hur detta med månkalendern funkar så ska jag kort sammanfatta det för er. Månkalendern följer till skillnad från solkalendern månens faser. Månaden är antingen 29 eller 30 dagar. Och det är en betydligt äldre kalenderräkning än solkalendern. Även om månkalendern är starkt förknippad med muslimer och muslimskhet så är det ytterst få muslimer som vet eller ens håller koll på vilket år eller månad det är i månkalendern. Dock är månkalendern kopplad till muslimska högtider och därför är av vikt. Det gäller främst Ramadans början, slut samt vallfärden till Mecka.

Strax innan #Ramadan satt man vid TV:n och inväntade beskedet från #Saudiarabien att nymånen blev beskådad någonstans i landet av en person (eller flera) som vittnar att han har sett den. Vid Ramadans avslut gjorde man lika så.

Muslimska församlingar som inte hade tillräckligt stora lokaler var tvungna att boka idrottshallar, folkets hus eller dylikt för Eidbön. Då kom man överens med lokalägarna att bekräftelse på vilken dag bokningen gäller skulle inkomma så sent som kvällen innan. På samma sätt meddelade man sitt jobb att man ska ta ut semester någon av dagarna eller båda. Och när nymånen äntligen blev beskådad av en man i Saudiarabien skrev man till jobbet vilken dag det gällde.

Sen kom räddningen! Europeiska #Fatwarådet granskade bevisen och härledningarna för att komma fram till att det finns större nytta för alla att inte binda beskådningen till en specifik stat eller geografisk plats. Samt att Ramadan eller Eid visst kunde bekräftas med astronomiska beräkningar. Äntligen kände jag!

Men alla höll inte med, flera förstod inte. Varför skulle vi plötsligt göra annorlunda? Hur kan man fasta utan att Saudiarabien ha sett nymånen?

Jag måste ändå nämna att denna förändring berörde främst de arabiska församlingarna. Flera icke-arabiska muslimska församlingar använde redan astronomiska beräkningar. Likaså gör flera muslimska majoritetsstater sedan 70-talet.

Europeiska Fatwarådets beslut skapade en spänning bland olika arabiska och i mindre utsträckning icke-arabiska församlingar i Europa, som så småningom kom att dela upp människor i främst två lag. Astronomerna och Saudiföljarna. Jag minns att det var en rejäl pajkastning från alla håll och kanter första året, mindre andra året, ännu mindre det tredje. Och nästan ingen pajkastning alls i år...än!

Men i år vet astronomerna att Ramadans nymåne skulle beskådas i Saudiarabien samma dag som den är astronomiskt beräknad. Och astronomerna vet också att Eid dessvärre inte kommer att sammanfalla samtidigt som Saudiarabien, då nymånen omöjligen kan beskådas där. Då fastar Saudiföljarna 30 dagar, medan astronomerna fastslår att nymånen är född och kan beskådas någon annanstans, och att Ramadan därmed blir 29 dagar. Astronomerna firar Eid på tisdag 4:e juni, medan Saudiföljarna firar Eid onsdag 5:e juni.

Det är oerhört frustrerande, irriterande och galet att muslimer inte ens kan enas om tiden för högtiderna. Att nymånen inte längre förenar oss. Att länder, städer, moskéer men även familjer kan inleda och avsluta Ramadan olika dagar.

Men jag finner tröst i följande:

1. Jag vet att detta beslut på långsikt förenar oss. Med facit i hand ser jag hur fler och fler finner den rätt och närmast vår verklighet.

2. Jag vet att så länge det finns tolkningsutrymme som möjliggör båda alternativen måste jag respektera att olika människor kommer att fira olika dagar.

3. Med facit i hand ser jag också hur Eid inom olika kommuner i Europa blivit en ledig dag som muslimer inte behöver ansöka om ledighet för då datumet fastställs på förväg. Och att det småningom kan bli så på nationell nivå i hela Europa.

Jag måste också säga att de som står emot beslutet i 95% av fallen saknar helt sakkunnighet i att ens förstå de teologiska härledningarna till beslutet. Men de väljer att stå emot av flera anledningar. Några församlingar är direkt finansierade av Saudiarabien. Andra är salafistiska i sin hållning och trots sin oppositionella ställning till den saudiska regimen ändå väljer att följa den i denna fråga. Andra är bara helt okunniga och säger nej för att de inte förstår. Men det finns också ett fåtal som helt enkelt anser att den optiska beskådningen är ett grundvillkor för inledningen av Ramadan.

Min frisör frågar mig alltid: "Hur länge ska det vara så? Finns det ingen lösning?".

Jag blottar då min okunskap och förklarar att jag inte vet vad lösningen är, och att vi troligen alltid kommer att vara olika. Eller att Saudiarabien kanske själva övergår till astronomisk beräkning.

Mitt råd är att var och en finner inre frid och accepterar olikhetens existens, samt så gott det går söka samförstånd med andra sidan för att skippa spänningar. Det handlar inte om vinnare och förlorare. Det handlar om Eid, en glädjedag som måste förbli en glädjedag