Dr. Yusuf Al Qaradawi - Sunnimuslimernas mest tongivande teolog

Dr. Yusuf Al Qaradawi

93 åriga Imamen Dr. Yusuf Al #Qaradawi är, oavsett med vilka ögon man ser honom, sunnimuslimernas främsta teolog. Ett kort blogginlägg lär inte göra honom rätt, men kanske ändå bidrar med kunskap om vilka ämnen och frågor han är och har varit mest engagerad i.

Al Qaradawi har sin ideologiska grund i Hasan Al Bannas idéer om islam och muslimernas roll i världen. Varför jag skriver Hasan Al Banna och inte Muslimska Brödraskapet är för att Al Qaradawi är den som bidragit mest med att definiera den nutida muslimska mittfårans tolkning av de heliga skrifterna, som då både #MB men muslimer generellt i flera generationer anammat och kallat till. Al Qaradawi kännetecknas av att vara mångfacetterad och besitta flera olika konster inom den islamiska teologin samt att han är en 'Aalem ḥaraki, dvs en aktiv och samhällsengagerad teologisk lärd. I praktiken innebär det att han inte är en traditionell teolog som enbart fokuserar på att lära ut teologin, utan är initiativtagare till flera världsomfattande organisationer, institutioner, nätverk, samarbeten och råd både för muslimer och andra.

Hans främsta och historiska ärkefiender har alltid varit följare av den moderna saudiska islamtolkningen som benämns #Salafiyah och har under lång tid setts som motpol till denna extrema och stundvis benhårda islamtolkning. Han har förtydligat att islam inte har problem med de demokratiska metoderna, att kvinnan visst får jobba och delta i samhället, att det inte är något problem med själva #musik och konst så länge det i sig inte har ett dåligt budskap ex. kriminalitet. Han har förbjudit könsstympning av flickor. Att oskyldiga inte får dödas, att teologin och de muslimska tolkningarna ska förhålla sig till tid och rum. Att muslimer inte har en religiös konflikt med varken judar eller kristna. Att konflikten med ockupationen handlar om det stulna landet. Han har även belyst i majoriteten av sina böcker islams främsta karaktärer måttfullhet och lättnad. Att muslimer i väst måste integrera sig och ha sin naturliga roll i samhället de lever i.

Det finns inga bra siffror på hur många böcker han har skrivit, men hans studenter som hjälper honom med renskrivningen säger att det handlar om drygt 200 böcker. Han har deltagit på flera TV program, konferenser och hållit 1000 tals föreläsningar som också renskrivs och kommer att samlas i böcker.

Internationellt har han initierat centra, skolor och lärosäten i Europa, Afrika och Asien. Han har mottagit priser och erkännanden från Islamiska utvecklingsbanken som agerar observatör åt FN, Kung Faisals Internationella Pris, Internationella Islamiska Universitet i Malaysia för sina teologiska bidrag, årets muslimska personlighet i Dubai, Miljökonferensen i Jordanien m.fl.

Jag har läst flera av hans ideologiska böcker på arabiska. Han skriver direkt till läsaren, bjuder på sig själv och låter läsaren känna av att han, likt läsaren genomgår och har genomgått en ideologisk resa. Han gör hänvisningar till saker han sa eller tyckte för 10-20 år sen som han nu har ändrat sig om. Flera böcker, trots sina ideologiska djup, är lättlästa.

Jag hade inte förstått riktigt hur stor roll han har spelat i att forma den nutida balanserade islamtolkningen förens jag läst böckerna och insett att han var bland de första som skrivit, om inte den första.

Det finns en märklig kontrast mellan det han har skrivit i sina böcker och gjort sig känd för i de muslimska kretsarna och mellan de uttalanden han har gjort i samband med ockupationens angrepp mot palestinierna.

Själv håller jag med Dr. Yusuf Al Qaradawi att vi inte har en religiös konflikt med judar. Att man inte ska generalisera och vara tydlig vem eller vilka man har problem med.

Men vid det här laget vet vi juh alla att den palestinska konflikten har flera dimensioner. Ockupationens politiska ledarskap definierar sin stat som judisk och klär sig religiöst på politiska möten. Själv vet jag att sionisterna ofta är judar, men att inte varenda jude är sionist. Men oavsett får antisemitism inte kläs i antisionism. Och oavsett hur arg eller ledsen man blir över alla offer som dödas av den brutala ockupationen i Palestina får man inte, varken direkt eller indirekt antyda ett kollektivt judiskt ansvar.

Jag har å andra sidan inte läst Al Qaradawis böcker om den israeliska ockupationen och Palestina, men utifrån några av hans kontroversiella uttalanden vet jag var vi 180 grader skiljer oss åt.