Varför fastar vi?

Inledning

Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre. Må guds frid och välsignelser vara över den muslimska civilisationens ledare.

Den moderna utvecklingen samt snabba kommunikationen mellan människor har resulterat i nya frågor som tidigare inte har ställts, och när väl dessa frågor ställdes fanns det inget behov av att fördjupa sig i svaren. Idag är det dock annorlunda och särskilt i det europeiska sammanhanget. I samband med fastemånaden ställs årligen följande frågor: Varför fastar vi? Har fastan ett logiskt syfte? Eller har fastan blivit en ny form av tortyr som står i motsats till Guds barmhärtiga budskap?

Jag vill även betona en viktig princip: Att förståelsen av dyrkans syfte och innebörd är viktigare [för mig] än fördjupningen i dyrkans detaljerande regler. Al Karafi sade i sitt verk Al Forouq (1/121): ”Avseende det jag saknar kunskap i samt förmågan att förstå, nöjer jag mig med att fastställa denna sanning. Det är en kunskap i sig och välsignelse från Gud”.

Här vill jag bekräfta två viktiga saker

Ett:

Fastans förpliktelser får vare sig i logisk eller teologisk mening villkoras, ändras eller förflyttas förens motiven eller innebörden för dessa beslut tydliggörs. Först och främst bör lydnad och underkastelse inför Allah fullbordas och därefter bör besluten följas upp av giltiga skäl som bekräftar och stärker muslimens lydnad. Detta kommer i sin tur resultera till att icke-muslimer får en mer vidgad och nyanserad bild av fastan. Att förbinda lydnaden till villkor om övertygelse av förpliktelsens korrekthet strider mot undergivenhetens meningar och innebörd. Islams sanna innebörd är att överlåta sig själv till världarnas Herre.

Två:

Vi är i ett mycket stort behov av att presentera islam och dess regelverk på nytt genom ett filosofiskt perspektiv som utgår ifrån budskapets innebörd och meningar, där frågan ”varför?” ska kunna ställas om varje del av islam och där ett svar ska kunna presenteras. Det är den sanna andemeningen av det muslimska regelverket, koranverserna och den profetiska läran.

Orsaken till varför Waliullah Ad Dahlawi har namngett sitt berömda verk som förtydligar förpliktelsernas syften och hemligheter - Guds djupa bevis - var att han noterade att muslimer var på väg att möta en ny utveckling där förnuft och kunskap blir allt viktigare och att en omfattande ideologisk revolution var nära. Det var därför viktigt att förklara den muslimska idén, avslöja religionens hemligheter och meningar samt förtydliga det muslimska regelverkets struktur och hur det reglerar livet och samhället. Detta trots att Ad Dahlawi dog 1176 efter Hijra, alltså år 1782.

Vad kan vi då säga om vår tid där ifrågasättanden och missförstånd väcks mot budskapets fundamentala delar? Det är sannerligen så att förtydligande och förklaring av de religiösa förpliktelsernas innebörd, meningar och syften är det mest prioriterade uppdraget idag.

Är det teologiskt korrekt att ställa frågan om fastans mening och innebörd?

Varför fastar vi? Det är en fråga som ofta ställs i Europa, särskilt av den yngre muslimska generationen som växer upp i ett samhälle som uppmuntrar till öppna samtal. Svaren i dessa samtal kräver ofta logiska svar och de nöjer sig inte förens syftet och hemligheten bakom obligationen förklaras.

Frågan ställs också av icke muslimer när fastetimmarna når uppemot 21 timmar på somrarna.

De undrar hur muslimer klarar av att leva normalt trots fastan och om det är överhuvudtaget möjligt att klara sig utan mat och dryck. Hur kan en barmhärtig Gud förplikta något som kan likna vid tortyr och som skadar människokroppen?

De frågor som ställs är legitima frågor. I Koranen uttrycks det flertal gånger syftet med fastan och det primära syftet är att uppnå gudsfruktan.

[2:183] TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er - kanske skall ni frukta Gud.

Den obligatoriska bönens största syfte är åkallan och kontakten med Gud.

[29:45] Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Men först och störst är åkallandet av Guds namn.

Allmosans syfte är att rena själen från girighet.

[9:103] Tag då emot något av dem som offergåva [Muhammad]; så renar du dem och hjälper dem att växa [i rättfärdighet]

Att åkalla Gud och uppleva nyttorna är ett av vallfärdens viktigaste syften.

[22:28] för att uppleva vad som tjänar till deras uppbyggelse och under de [av alla] kända dagarna uttala Guds namn.

Det finns inget i det muslimska budskapet som är omöjligt att förstå. Det muslimska budskapet bärs upp av en innebörd och den uppfyller ett syfte. Vissa lärda har - genom bl.a. forskning - kunnat förstå budskapets innebörd och syfte. Tillskillnad från andra lärda som kanske inte har kunnat identifiera dyrkans syfte.

Att inte kunna identifiera syftet med en dyrkan betyder nödvändigtvis inte att syftet inte existerar. Jag har kommit till insikt att syftet med att inte nämna förpliktelsernas absoluta meningar är för att människor i olika tider ska fortsätta forska och analysera de. På så sätt förblir syftena kontextuella och mångfacetterade.

Jag kom till denna insikt i samband med mina årliga förberedelser inför fredagspredikan för den första fredagen i ramadan och där tar jag just upp fastans filosofiska betydelse samt syfte.

Årligen kommer jag till nya insikter och syften som jag kommer fram till själv eller läser mig till i föregångarnas skrifter. Slutligen kom jag till insikt att det finns 16 olika syften och meningar med fastan.

Det muslimska rättsjuridiska arvet har på ett dominerande sätt gett fastans korrekta utförande ett mycket större fokus i jämförelse med fastans meningar och syften. Hos vissa muslimska rättsjurister har antalet fastebrytande handlingar uppgått till hela 57 stycken.

Ustadh Mohammad Omarah kommenterade när han beskrev denna rättsjuridiska verklighet följande: ”Vi står inför andliga människor utan förnuft samt rättsjurister utan hjärtan”.

Han förde en kritik mot rättsjuridikens tomhet på syften och menade att ett för stort fokus läggs på förpliktelsernas utförande. Dagens muslimska rättsjuridiska institutioner gör därför rätt när de går i en annan riktning och minskar listan med nutida fastebrytande handlingar.

Föregångarna kan ha varit sparsamma med att förtydliga förpliktelsernas syften och meningar för att de ville skydda plikterna mot nya innovationer så som tillägg och förändring. Hade vi exempelvis sagt att fastans syfte är att vara hälsosam och må bra, då kunde någon säga att detta kan uppnås genom idrott och kostreglering. Fastan är inte nödvändigtvis en metod för att må fysisk bra. Men i vårt öppna samhälle och moderna tid är förtydligandet av syften och meningar mer troligt att leda till lydnad och hörsamhet. Dessutom är det en bättre metod att presentera islam till hela mänskligheten.

Ibn Al Qayem sade om förtydligandet av plikternas meningar: ”Det är den sanna levande rättsjuridiken! Den som når hjärtat utan att behöva be om lov”.

Att besvara frågan ”varför?” med argument om renodlad lydnad till Gud gör idag saken mer komplicerad. Det skyddar inte religionen som det gjorde förr, tvärtom leder det till att människor blir tveksamma till att acceptera plikterna.

Jag vill återigen betona att det är varken logiskt eller teologiskt korrekt att förskjuta lydnaden tills syftet uppdagas för oss. Vi ska lyda Guds förpliktelse att fasta, och samtidigt forska vidare i frågan ”varför” vi måste fasta.

Svaret blir förberedande och inbjudande till icke muslimer att förstå plikternas logik, samt gör muslimer mer trygga i och blir mer hörsamma till Guds ord.

Muslimer har inte i någon tidigare tid varit i lika stort behov av att förtydliga plikternas filosofiska innebörd och syfte som det är idag. Idag ifrågasätts sådant som uppfattades som självklart och nya idéer som man aldrig trodde skulle få sympatisörer får nya anhängare. Det som fungerade förr i tiden fungerar uppenbarligen inte längre idag.

Muslimska konvertiter och revertiter som kommer ifrån en bakgrund där det är socialt accepterat att ställa filosofiska och reflekterande frågeställningar har varit mer mottagliga än (infödda) muslimer i sina reflektioner kring just fastan.Syftets frånvaro vid utförandet av dyrkan har i sin tur resulterat i frånvaron av dyrkans effekter i muslimernas vardag.

Tänkaren och diplomaten Dr. Murad Wilfried Hofmann beskriver detta och säger: ”Fastan av Ramadan praktiseras i delar av de muslimska majoritetsländerna på ett sätt som avklär den från sitt syfte och befriar den från sin modernitet. Detta förklarar de märkliga beteendena som vissa muslimer gör när de avhåller sig från berusande medel under Ramadan med utgångspunkten att islam är en muslimsk månad, medan de resterande 11 månaderna är islamfria månader?!”

Att besvara frågan ”Varför fastar vi?” är viktigt för att:

Ett

Den fastande och praktiserande muslimen ska stärkas i sin tro. Gud säger:

[Gud] frågade: "Tror du då inte?" [Abraham] svarade: "Jo, jag tror, men jag vill att mitt hjärta skall få ro.” [2:260]

Två

Hjälpa den tveksamma muslimen eller muslimen som har slutat fasta för att han eller hon inte förstår syftet. Jag fick ett samtal av en ungdom som är född och uppväxt i Tyskland. Han sa till mig att han inte ska fasta i år för att han inte förstår meningen med fastan. Han hade fastat under ramadan i tjugo år utan att förstå varför. För honom handlade det mest om att tillfredsställa sin familj.

Tre

Icke-muslimer, vare sig de är ateister eller av annan tro, ska förstå fastans filosofi bortom den dyrkansmässiga dimension. Dvs att fastan bör förstås som vilken annan handling som helst.

Fyra

Den muslimska rättsjuristen och forskaren ska kunna dra nytta av dessa syften och innebörd vid fastställningen av domar och regler som berör samtiden vi lever i.

Fem

Detta innebär dock inte att de svar jag ska presentera är absoluta, definitiva eller slutgiltiga, utan ett resultat av mina egna reflektioner. Samt sådan jag uppfattade av både tidiga och sena lärdas texter i ämnet. Syftet är inte att lista upp samtliga syften, utan att öppna upp dörren för tillägg och komplettering.

Ibn Khaldoun sade: ”Den lärdes uppgift är inte att omfatta konstens samtliga frågor, utan att definiera kunskapen, förtydliga dess variationer samt dokumentera hur den diskuteras. Kunskapens arvtagare får successivt lägga till berörda frågor i syfte att komplettera den”.

Fastans syften och meningar - För att svara på frågan ”Varför fastar vi?”

Ett: Det humanitära syftet

Den fastande upplever hunger under en begränsad tid för att känna med de som lever i hunger under längre tid. När den fastande kämpar igenom sin fasta på dagen så väntar denne mat, dryck och efterrätter av olika slag på kvällen.Samtidigt som fattiga och behövande inte får tag på mat på en eller två dagar. När den fastande känner hunger blir den påmind om alla hungriga som finns, vilket motiverar den till att underlätta deras situation genom att skänka de en bit bröd, för muslimen inte lever enbart för sig själv.

Dr. Mustafa As Sibai kallar detta syfte för ”Humanitär moralisk socialism”. Dvs förmågan att känna med andra människor och att underlätta för dem, samt att ge begrepp som jämställdhet ett värde. Dessa värden förekommer i samtliga dyrkor.

I bönen ser vi ”huvudens socialism” där inget huvud får gå före ett annat. I fastan ser vi ”magsäckarnas socialism” där ingen magsäck särbehandlas. I allmosan ser vi ”pengarnas socialism” där ingen får bli rikare på bekostnad av att någon annan blir fattigare. I vallfärden ser vi ”kropparnas socialism” där ingen kropp bär på kläder som avviker från någon annan. Men muslimernas agerande idag reflekterar inte deras förståelse av dessa meningar. Ramadan har blivit den månad där det spenderas mest på mat och dryck.

De fastandes magsäckar får numera mer ont av all mat som äts och inte av hungern under fastan. Detta har Dr. Murad Hofmann uppmärksammat när han sade: ”Konsumtionen av mat ökar under ramadan istället för att sjunka. Det som däremot sjunker är produktionen, där BNP:n sjunker i vissa länder som om ramadan vore en extra semesterperiod”.

Detta syfte med fastan har den kanadensiska riksdagsledamoten Mark Holland förstått när han fastade två år i rad trots att han inte var muslim. I ett anförande i den kanadensiska riksdagen sade han: ”Jag gör detta faste-experiment av två anledningar: det första är att känna med de som lider av hungersnöd. Det andra är att spara pengarna för de uteblivna måltiderna och skänka de till välgörenhetsorganisationer som hjälper människor i hungersnöd i Kanada och i världen”. Han fortsatte med att säga: ”De behövande är många idag, och de behöver inte enbart mat för dagen, utan hela tiden”.

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation dör 21 000 människor varje dag av hungersnöd. Offrens liv skördas inte enbart under den heliga månaden av ramadan. Samtidigt finns det miljoner som lider av fetma. Islams humanitära dimension är tydligt i dess regelverk och budskap. Koranen är sannerligen en humanitär bok, men muslimer har inte lyckats med att efterleva detta budskap.

Islams budskap är mån om att värna om de behövande oavsett deras bakgrund eller religiösa övertygelse. Omar Bin Al Khattab delade ut försörjningsstöd från den obligatoriska allmosan till icke muslimer. Han gjorde ingen skillnad mellan fattiga muslimer och fattiga icke-muslimer.

Det är ett förhållningssätt som nutida rättsteologer också håller med om. Ett förhållningssätt som är humanitärt och utifrån klara bevis utgår ifrån pliktens syfte.

De tusentals flyktingar som sökte sig till Tyskland och Europa orsakade en våg av solidaritet och vilja, att i humanitära syften, hjälpa sina medmänniskor som sökte skydd och trygghet. Kyrkor öppnade därför upp sina dörrar till flyktingarna före moskéerna. Kyrkan gjorde ingen skillnad mellan människor på grund av deras tro. Den tyska finansministern Wolfgang Schäuble berättade vid firandet av den protestantiska kyrkans årsdag i Tyskland som också inträffade vid andra dagen av Ramadan: ”Den muslimska tron har starka värderingar som kristna och ateister kan lära sig av, gästvänlighet och tolerans”.

Kommer muslimerna i Tyskland och Europa att efterleva dessa mänskliga värderingar?

Tänk om muslimer valde att komma ut med en slogan som lyder ungefär såhär: ”Under Ramadan...känner jag med de hungriga.” Och därefter samlade det relativa överflödet av deras matkostnader och lät skänka det till välgörenhetsorganisationer, som i sin tur delar ut det till behövande, i form av matpaket eller att bygga vattenbrunnar där det behövs. Och att de i slutet redovisar resultatet för att uppmuntra fler att delta. Tänk om detta projekt hade blivit ett årligt projekt och en tradition i samhället. Hur kommer reaktionerna att vara från de som initialt såg denna dyrkan som ologisk? Hur många icke muslimer kommer att vilja delta i projektet? Hur många kommer att vilja testa fastan för att känna med andra människor? Hur kommer samhället att uppfatta denna positiva roll som muslimer spelar i världen? Och hur kommer medierna att framställa det? De ekonomiska resurserna som samlas från miljoner fastande hushåll är enorma. De ges dessutom med välvilja inspirerad av fastan och nattbön!

Två: Friheten och befrielsen

Fastan befriar människan från hennes lust och begär samt möjliggör att hon kan vägleda sitt inre för att bromsa dess drag. Den som klarar av att hålla sina begär i styr under ramadan klarar också av att förbjuda begäret från ondska och uppmuntra den till godhet.

Den sanna friheten av fastan är att inte dras med i sin lust där man äter och dricker utifrån sina önskemål samt att man umgås med den man vill. Tvärtom är detta ett slaveri klätt i frihetens mantel. Människan är då slav till dessa begär och vanor vare sig det handlar om kaffe, cigaretter, materiella ting, status, pengar etc.

Dr. Mustafa As Sibai anser att: ”Den ultimata friheten kan ligga i förbudet. Patienten kan förbjudas från en viss kost under en begränsad period i syfte att åtnjuta friheten att äta en varierad kost på långsikt”.

Dr. Hofmann säger: ”En av Ramadans sidoeffekter för mig är att se om jag är min egen herre eller om jag är slav till värdelösa vanor. Ifall jag kan kontrollera mig själv eller inte. Jag hoppas att det är glädje jag känner då och inte högmod vid sista dagen av ramadan, när jag bryter fastan med vetskapen att jag - med Guds hjälp - har fastat hela månaden”.

När jag betraktar de fastandes beroende av mobiltelefoner och den tid som spenderas på telefonerna istället för att nyttja fastans belöningar tänker jag: Har fastan verkligen befriat människan från sina dåliga vanor och begär när de prioriterar en underhållning som går att ta igen framför en välsignelse som kanske aldrig återkommer?

När den fastande lyckas med att befria sig själv från sina begär har den en bättre chans att befria sitt folk från orättvisor och förtryck. Kan det fastande samfundet ta till sig denna mening och därmed ta initiativet till att befria sina länder? Denna befrielse har som utgångspunkt i fastans moral och visdom?

Tre: Att upprätthålla enighet och sociala sammanhållning

Muslimer som lever i samma stad inleder fastemånaden ramadan samma dag, firar fastebrytningshögtiden Eid Al Fitr samma dag samt börjar och bryter fastan vid samma ögonblick.

Moskéer och muslimska organisationer i Europa och i de muslimska majoritetsländerna arrangerar man gemensamma fastebrytningsmåltider som speglar den sociala och kulturella sammanhållningen mellan muslimer.

Både den lilla familjen och den stora familjen träffas under ramadan på ett sätt som inte liknar vid andra tider på året. Vänner och familjer bryter fastan tillsammans i en unik andlig och social atmosfär. Allt detta talar för en av fastans viktiga meningar, nämligen att fastan samlar muslimer och utgör symboliken för syskonskap, gemenskap och sammanhållning.

Även om länderna ligger isär, språken och hudfärgerna skiljer sig åt, är det inte en rättsteologisk anledning att olikheten kring ramadans start- och sluttid förekommer varje år och att det dessutom i vissa fall uppgår till tre dagars skillnader. Syftet bakom att varje land har en egen månsskådning som är helt oberoende av ett annat lands månskådning är historiskt och går tillbaka till en tid där muslimska rättsjurister inte trodde att det var möjligt att nyheter kunde spridas till en avlägsen plats så snabbt.

Den åsikten var då kompatibel med deras tid och verklighet, medan verkligheten är en annan för oss idag, där nyheterna nås på ett ögonblick. Det finns därför ingen anledning att ha olika månskådningar för att det riskerar att splittra muslimer inom ett och samma land där månen kan skådas i norr men inte i söder.

Den största rättsjuridiska och astronomiska konferensen i ämnet ägde rum i Istanbul 2016 och utmynnade i fastställningen av en enad månskådning. Konferensen tog även fram en enad Hijri kalender som är grundad i starka rättsjuridiska och astronomiska grunder.

Kalendern röstades igenom av tvåtredjedelar av de närvarande länderna, vilket motsvarade 76 länder. Ett sådant beslut banar väg för muslimernas globala enighet vid inledningen av fastan samt vid fastebrytningen.

Detta upprätthåller även sammanhållningen mellan muslimer och en gång för alla gör slut på olikheterna i denna fråga. Muslimer knyts närmare sin Hijri kalender och kan börja planera sina liv efter den. Dr. Hofmann uttrycker sig överraskat om muslimernas olikhet vid verifieringen av fastan och fastebrytningen. Han säger: ”Det är förödmjukande att världens muslimer förblir oenade kring inledningen och avslutningen av fastan bara för att de är turkar, marockaner eller saudier. Det riskerar att skada fastan som är ett förenande event, samt riskerar även att utsätta muslimer för förödmjukande kommentarer från andra”

Det finns två anledningar bakom oenigheten:

Den första: Det muslimska samfundet är uppdelat i nationella stater. Det är inte tillräckligt för turken eller marockanen att veta att månen har skådats i Mecka, utan båda behöver veta huruvida den även har skådats i Konya eller Fez.

Den andra: Att islams tidiga generationer var vana vid att bekräfta nymånen genom att skåda den med ögat och inte genom astronomiska beräkningar eller prognoser. Det finns de som håller extremt vid dessa metoder trots att det är mycket enkelt att bekräfta nymånen genom noggranna astronomiska beräkningar idag.

Är det verkligen omöjligt att ena verifieringen av fastemånaden inom det muslimska samfundet i världen genom astronomiska beräkningar?

Fastebrytningens allmosa Zakat Al Fitr har förpliktigats just för att uppfylla enigheten och den sociala sammanhållningen mellan muslimer under fastebrytningshögtiden Eid Al Fitr.

Glädjen vid högtiden är inte begränsad till rika och förmögna, utan delas av alla. De rika med det den har och de fattiga med det dem får.

Rättsteologer är ense om att den som fastar i ett land och ankommer till ett annat vid Eid Al Fitr ska bryta fastan i det land den har ankommit till. Om detta skulle innebära att personen fastar 28 dagar ska den fira högtiden med muslimerna och ta igen dagen vid ett senare tillfälle. Om det dock skulle innebära att personen fastar 31 dagar ska den bryta fastan i hemlighet för att vara harmonisk med den muslimska gruppen och inte skada fastans gemenskap.

Beviset är sändebudets fvmh uttalande: ”Fastan är när människor fastar och fastebrytningen är när människor bryter fastan. Och offerhögtiden är när människor offrar”.

Trots olikheten som sker i Europa vid fastan och fastebrytningen har vi betonat för Europas muslimer vikten av att i första hand prioritera den egna familjens enigheten, därefter moskéns enighet, därefter stadens enighet och slutligen den europeiska enigheten. Detta för att värna om enigheten och den sociala sammanhållningen.

Sheykh Abdulmoez As Sattar, må Gud vara barmhärtig över hans själ, sade att moskéerna är enighetens fabriker. Han menade att det är moskéerna som människor enas kring och i moskéerna som de eventuella meningsskiljaktigheterna suddas bort. Detta syfte har varit mest tydligt för mig under ramadan i Europa där fler än 50 nationaliteter kan samlas runt ett enda matbord och där de pratar och utbyter samtal på ett sätt som saknar motstycke. Jag har även sett konvertiter föredra att bryta fastan i moskén trots matens enkelhet framför att äta på restauranger eller hemma, just för att uppleva gemenskapens värme som annars saknas under året.

Den muslimska tänkaren Dr. Abdulwahab Al Museri uppmärksammade en viktig dimension avseende snabbmatens farliga effekter. Han sade: ”Snabbmat gör att man förstör de mänskliga värden som är särskilt viktiga under ramadan, som att till exempel sitta runt ett bord med familj och vänner för samtala och utbyta idéer med varandra. Människan behöver sina nära och kära för att känna sig tryggare. Egyptiska uttrycket att man har brutit bröd och salt med varandra är ett uttryck som påvisar dessa värden och som syftar på att man har kommit varandra närmare”.

Däremot så kvarstår det att dessa gemensamma måltider ännu inte har lyckats uppnå sin fulla potential där de uppmärksammar det sociala syftet på ett tillfredsställande sätt, särskilt i väst som lider av en viss social tomhet och som den muslimska närvaron kan bidra till att fylla på ett civiliserat sätt.

Något som vi idag upplever är saknaden av gemensamma fastebrytningar, på grund av den pågående pandemin. Vi ber därför till Gud att lyfta bort denna pandemi så att moskéerna återigen kan fyllas med bedjande och att muslimer kan samlas vid gemensamma måltider med glädje och tacksamhet till Gud!

Fyra: Att utveckla kreativiteten och förnyelsen

Experter inom mänsklig utveckling menar att ett av de viktigaste sätten att utveckla kreativiteten och förnyelsen på är att tänka i motsatser. I de flesta samhällen är det eleverna som går till skolorna men motsatsen till detta skulle istället vara att skolorna kommer hem till eleverna. Detta har vi kunnat förverkliga genom bl.a. distansutbildningar. Och om vanligheten tillhör att djuren sitter inlåsta i burar i djurparker skulle motsatsen bli att det är människorna istället som låses in i burar, medan djuren kan röra sig fritt. Och även detta har vi sett i flera djurparker i Europa.

Människor föredrar till och med dessa parker för att upplevelsen är mer verklig då djuren agerar i en mer naturlig miljö och lever relativt längre.

Fastan är att tänka i motsatser och bryta rutiner och vanor när man exempelvis slutar äta vid de vanliga tiderna, och istället äter vid tider där människor vanligtvis inte äter. Detta uppmanar den fastande att tänka i nya och kreativa banor. Hade vi stannat vid detta syfte och verkligen nyttjat denna vanebrytande månad till att hitta kreativa lösningar till samfundets kriser då hade fastemånaden ramadan varit en återkommande workshop i förnyelse och kreativitet.

Fem: Att utveckla färdigheten att bevaka guds närvaro

Att uppnå gudsfruktan är det syftet som uttryckligen framgår av följande koranverser när Gud säger: [2:183] TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er - kanske skall ni frukta Gud.

Gudsfruktan är att känna Guds närvaro i alla tider, platser och situationer enligt sändebudets fvmh uttalande: ”Frukta Gud var du än befinner dig...” Det vill säga att du ska uppleva och känna Guds närvaro när du är bland människor såväl som när du är ensam, samt när det finns rättsliga konsekvenser såväl som när inte finns några rättsliga konsekvenserna. Relationen mellan fastan och gudsfruktan i bemärkelsen är att det dyrkas i det dolda, vilket är motsatsen till andra former av dyrkor där det sker i det öppna.

Bönens utförande föredras i moskén och i grupp enligt sändebudets rekommendationer. Gällande allmosan har Gud sagt: [2:271] ”Om ni ger så att andra ser det är det gott och väl; men om ni hjälper de fattiga i tysthet är det bättre för er”. Och sagt i ett annat kapitel: [16:75] …och som ger av sitt både när ingen ser det och öppet inför alla”. Vallfärden är att öppet besvara Guds kall på oss och det är rekommenderat att ta farväl av de som ska resa iväg till vallfärden.

Men fastan är något annorlunda. En person kan avstå från mat, dryck och sexuellt umgänge från gryningen till solnedgången, dock utan avsikten att fasta. Och enligt islam anses inte det som fasta. Sändebudet fvmh säger i ett budskap från Gud: ”Allt Adams barn är för henne förutom fastan, den är min och jag belönar henne för den”. Och i ett annat uttalande: ”Han avstår sina lustar och begär för Min skull”. Dvs för Guds skull.

Fastan är den hemliga dyrkan som har störst betydelse när det handlar om att närma sig Gud. Rättsteologer gör skillnad mellan den obligatoriska och den frivilliga fastan när man har blivit orättvist behandlad. Den som blir kränkt eller illa behandlad när den fastar under ramadan ska besvara orättvisan med att säga att man fastar. Däremot om man blir orättvis behandlad i samband med den frivilliga fastan så ska man besvara orättvisan med samma fras, fast i tysthet. Skillnaden i hur man besvarar en kränkande behandling beror på att den ena fastan är obligatorisk och att den andra är frivillig. Rättsteologer menar att eftersom alla förväntas att fasta under ramadan så kan man säga öppet att man fastar när man har blivit särbehandlad. Den frivilliga fastan ska dock hållas i hemlighet för att inte förstöra fastans hemliga aspekt.

Gudsfruktan är den moderna tolkningen av ett vaket samvete som förhindrar att man gör felaktigheter, trots att man kan undkomma rättsliga följder, människors kritik eller att ens status sjunker hos de.

Muslimer är idag det samfund som är i störst behov av ett vaket samvete samt att bevaka Guds närvaro i deras liv och handlingar. Om muslimer hade fastat på ett sätt som uppfyller gudsfruktan och väcker deras samvete, då hade vi inte sett en politisk ledare döda sitt eget folk, eller utplånar sitt land för att sitta kvar vid makten. Vi hade heller inte sett en domare döma människor till fängelse och dödsstraff orättvist, trots att den vet att de är oskyldiga. Vi hade inte sett en lärd göra avkall på sin religion för att gottgöra någon annan och utfärda utlåtanden som tillåter att döda oskyldiga. Vi hade inte sett en läkare svika sina patienter och behandla de som försäljningsvaror. Vi hade inte heller sett horribla och hotande fenomen i våra samhällen, där människor gör hemska brott när de vet att de kan undgå de rättsliga följderna, som om Gud inte ser de eller som om varje själ inte kommer att stå till svars för det den har gjort.

Fastans verser förekommer i Surat Al Baqara som Sheykh Mohamed Al Ghazali, må Gud vara barmhärtig över hans själ, kallar Kapitlet Gudsfruktan eller De Gudfruktigas Kapitel med hänsyn till hur ofta gudsfruktan omnämns i det kapitlet. Det är också kapitlets huvudämne och som benas ut genom berättelsen om Israels folk och deras bevakande av Gud och Guds plikter.

Det noteras också hur förpliktelser och regelverk i Surat Al Baqara avslutas med uppmaningar om gudsfruktan så som amning, skilsmässa, ränta, strävan för Guds skull och belåning.

Fastan kom nästan i mitten mellan alla dessa regler och förpliktelser för att betona att fastan är den omfattande dyrkan för gudsfruktan och bevakandet av Gud.

Trots Surat At Talaqs få verser har verserna gudsfruktan som lösning för äktenskapliga konflikter, samt som skydd mot skilsmässa och upplösningen av ett hem.

Fem gånger har gudsfruktans roll omnämnts i kapitlet. Hur gudsfruktan påminner att alla kommer att ställas till svars för sina handlingar. Om makarna bevakar Gud och lär sig att bli gudsfruktiga genom fastan hade de haft tålamod med varandra, varit rättvisa och förlåtit de få misstagen som förekommit.

När livet blir omöjligt mellan de är skilsmässan en lösning, men där separationen sker i det goda. Vi hade då inte sett den pajkastning som kan uppstå och de konflikter som kan uppdagas samt alla rykten som sprids om den andre utan att ta hänsyn till barnens bästa och utan att bevaka Guds närvaro.

Jag träffade en tysk muslimsk kvinna som var ideellt engagerad i moskén. Jag frågade henne om hur hon blev muslim. Hon sade: ”Jag hade en arabisk pojkvän som jag levde ihop med. Men en period avstod han från kontakt och när jag sökte upp honom upptäckte jag att det var ramadan. En dag när han var med sina vänner och lagade mat inför fastebrytningen frågade jag om vad de gjorde och de berättade om fastan. Omedelbart tänkte jag då på denna dyrkans hemlighetsfulla dimension och hur den fostrar den fastande.”

Det är bara Gud som kan veta att personen fastar på riktigt. Hur hennes muslimska pojkvän avstod från umgänget med henne. För hur skulle han avstå från tillåtna ting under ramadan och samtidigt begå förbjudna saker?

Kvinnan började läsa på om islam samt studera dess budskap tills hon fann vägledningen i sitt hjärta och gifte sig med pojkvännen och var en anledning till att han också blev mer hängiven sin tro.

Att ge gåvor i hemlighet var anledningen bakom att en känd europeisk filosof accepterade islam. Han var på besök i Egypten och efter en lång promenad satte han sig vid vägkanten och vilade i en ställning som liknade de som ber folk om pengar på gatorna. En äldre kvinna som var klädd i hijab kom nära honom och försökte ge en gåva. Men hon ville inte att någon skulle se, så varje gång någon var i närheten stod hon stilla och när ingen såg gav hon gåvan och gick snabbt iväg.

Mannen spenderade en lång tid åt att försöka förstå varför hon gjorde som hon gjorde, och det var inte förens han träffade en imam i ett europeiskt land som han fick höra förklaringen att hon försökte ge gåvan i hemlighet för att belöningen är större. Att hon då bekämpar två begär inom sig, både njutningen av bekräftelse och att hålla det hon har för sig själv. Denna händelse var startskottet för mannens resa till islam och efter några års läsning och reflektion accepterade han tron på Gud och sändebudet fvmh.

Korruptionen som finns över allt i världen idag kommer att upphöra eller minska när samvetet vaknar och när människor lär sig att bevaka Guds närvaro i det öppna och i det dolda.

De lärda har skrivit mycket om synderna som begås i hemlighet och hur dessa är grunden till fördärvet eftersom de synder som begås i det dolda innebär att man inte upphöjer Gud. Och att man är mer rädd för att förlora sitt anseende inför människor än vad man är rädd för Gud. Den som gör onda handlingar i hemlighet har inte fullkomligt överlåtit sig själv till Gud. Motarref bin Ash Shikhir sade: ”När tjänarens öppna och dolda är jämlika säger Gud: Det här är min sanna tjänare”. De lärda säger också att den synd man gör i hemlighet blåser bort det goda man gör i öppenhet.

Sex: Att öka viljestyrkan och tygla begären

Den fastande avstår från att tillfredsställa två av de svåraste begären att kontrollera: magen och könet, samtidigt som människan vanligtvis dras till det som förbjuds. När den fastande lyckas tygla dessa två begär inom dess tillåtna ramar under 30 dagar är den fastande kapabel att leda sig själv bort från andra dåliga vanor och begär. Därför är Ramadan ett tillfälle att förändras, förbättra karaktären och ett tillfälle att sluta med dåliga vanor, begär eller en synd som man har haft svårt att komma till bukt med under hela året.

Den som avhåller sig från mat och dryck under ramadan kan avhålla sig från rökning efter ramadan. Den som fastar kan göra sig av med den överdrivna användningen av sociala medier, ge de en begränsad tid av dagen samt akta sig från dess negativa effekter som har övergått till att bli ett beroende som många ungdomar lider av. Sociala medier har också blivit en av anledningarna bakom förstörda familjerelationer och otrohet.

Sju: Att veta tidens värde

Den fastande väntar på tiderna för Maghreb- och Fajerbönen, den första för att bryta fastan och den andra för att börja fasta. För att inte riskera att missa Maghreb- och Fajerbönen är man mer noga med att titta på klockan för att säkerställer att man inte missar bönen.

Man frågar de kunniga om korrekta tidtabeller för att inte råka äta eller dricka en minut för tidigt. Den fastande är noga med att inte förstöra sin dyrkan på grund av att ha ätit en enda minut tidigare eller senare.

Dessa 30 dagars disciplinläger lär den fastande att minuten har ett värde och att en viss handling förväntas göras under den, samt att man kommer stå till svars för det på domensdagen.

Sändebudet fvmh sa: ”Tjänaren lämnar inte sin utfrågning på domensdagen förens han frågas om fyra saker....om sitt liv och hur han spenderade det”.

När araber besöker Europa blir de imponerade av tågens och bussarnas tidtabeller, där de går med en eller två minuter före ett helt klockslag och de uppfattar det som en respekt för tiden.

Medan tågen i vissa arabiska stater kan försenas med en hel timma utan att någon ber om ursäkt för det. Ibland kan tågen dessutom gå före tidtabellen.

Fastan upprätthåller det syftet. Hade muslimer uppfattat den logiken kring fastan hade de varit bland de samfund som tar mest hänsyn till tiden. Den som vill dra praktiska fördelar av fastan ska bestämma en specifik tid för sociala medier per dag där man gör det man tänkte göra och därefter motverka sina begär. Enligt en studie spenderar ungdomar tre timmar dagligen på sociala medier, vilket motsvarar sju år av medellivstiden för en människa. En tid som spenderas i något som ofta inte är till någon nytta.

Människan vet att livet är begränsat och att tiden är vår främsta kapital och att vi kommer närmare vår grav för varje minut som passerar. Tiden är något man saknar när man är sjuk eller inte kan röra på sig.

Avslutningsvis är dessa några syften och meningar som lägger grunden för möjligheten att hitta och se syftet med fastan och som förhoppningsvis underlättar samtalet om fastan i samhällen med en icke-muslimsk majoritet. Dessa syften ska även bidra till aktiveringen av muslimernas liv och vardag.

Jag ber till Gud att låta vår dyrkan och fastan accepteras och enbart för Honom. Och att underlätta för oss att presentera islams tydliga, civiliserade och globala budskap. Ameen!

Skriven av Sheykh Dr. Khaled Hanafy, Imam i Europeiska Fatwarådet.

Översatt av Mustafa Issa